Vi lever i en tid där mycket ska gå fort. Snabba svar. Snabba resultat. Snabba förändringar.
Överallt möts vi av budskap om hur vi kan bli mer effektiva, mer harmoniska, mer framgångsrika eller må bättre, gärna genom några enkla steg eller en metod som lovar snabba resultat.
Jag förstår lockelsen.
När vi mår dåligt, känner oss stressade eller står inför något svårt vill vi ofta att obehaget ska försvinna så fort som möjligt. Det är mänskligt.
Samtidigt har mina år som KBT-terapeut lärt mig något annat. De förändringar som verkligen håller över tid sker sällan över en natt. De växer fram steg för steg. Ofta börjar förändring med något så enkelt som att stanna upp och lyssna. Att ge sig själv tid att känna efter. Att våga vara nyfiken på sina tankar, känslor och behov. Det kan låta självklart, men många av oss är så vana vid att köra på att vi knappt märker hur vi egentligen mår.
I samtal möter jag ofta människor som länge har försökt lösa sina utmaningar på egen hand. De har ofta kämpat, reflekterat och gjort sitt bästa för att få vardagen att fungera. Men ibland kommer vi till en punkt där det inte handlar om att anstränga sig mer. Ibland handlar det om att stanna upp och möta sig själv med större förståelse.
För mig handlar förändring inte om att bli någon annan. Det handlar om att komma närmare den man redan är. Att få syn på sina mönster. Att förstå sina behov. Att börja göra val som är mer i linje med det som är viktigt på riktigt. Vissa steg kan vara små. Nästan omärkbara.
Att bli uppmärksam på dina känslor.
Att börja uppmärksamma nyanser.
Att sätta en gräns.
Att be om hjälp.
Att säga ja till något du längtat efter.
Att säga nej till något som tar mer än det ger.
Men det är ofta just de stegen som på sikt skapar de största förändringarna.
Jag tror inte på snabba lösningar.
Jag tror på hållbara förändringar.
Jag tror på kraften i att få stanna upp, reflektera och lära känna sig själv lite bättre.
Och jag tror att vi alla har förmågan att förändra våra liv, inte genom att pressa oss hårdare, utan genom att möta oss själva med mer medvetenhet, tålamod och omtanke.
Kanske är det där verklig förändring börjar.
Och nu när sommaren ger lite mer utrymme för återhämtning och eftertanke vill jag skicka med en fråga:
Finns det något litet steg du längtar efter att ta just nu – för din egen skull?
Kanske är det att vila lite mer, lyssna in dina behov eller ge plats åt något som är viktigt för dig.
Jag önskar dig en fin sommar fylld av det som ger dig energi, glädje och lugn.
Ta hand om dig. ♡
Det finns en tid på året då naturen inte skyndar sig. När träden står stadigt utan att fundera på om de borde vara lite grönare. När havet inte ber om ursäkt för att det ibland är stilla och ibland stormigt.
Kanske är det därför så många av oss längtar efter sommaren. Inte för att den ska bli perfekt, utan för att den påminner oss om något vi så lätt tappar bort, vår egen rytm.
Vi människor är däremot "duktiga" på att fylla även vår ledighet med måsten. Vi planerar, presterar, jämför och försöker hinna skapa den där "perfekta sommaren". Och mitt i allt kan vi upptäcka att kroppen fortfarande är spänd, tankarna fortfarande rusar och att återhämtningen aldrig riktigt infinner sig.
Det är inte konstigt.
Ett nervsystem som har varit på högvarv växlar inte automatiskt över till lugn bara för att kalendern visar semester. Kroppen bär med sig det vi varit med om. Stress försvinner inte över en natt, men den kan sakta få mjukna när vi ger oss själva det vi kanske längtat efter hela tiden: tid, trygghet och utrymme att bara få vara.
Vi lever i ett samhälle som ofta uppmuntrar oss att göra mer. Att hinna lite till. Att förbättra oss, prestera och vara tillgängliga. Men naturen lär oss något helt annat. Den visar att allt har sin rytm. Att vila inte är motsatsen till utveckling – utan en förutsättning för den.
Kanske är sommarens viktigaste fråga inte:
Vad ska jag hinna göra?
Kanske är den istället:
Hur vill jag känna mig när sommaren är slut?
Om svaret är lugnare, mjukare eller mer närvarande behöver du kanske inte lägga till mer. Kanske behöver du snarare ta bort något.
Lämna en stund oplanerad.
Sitt kvar lite längre med morgonkaffet.
Lyssna på vinden i träden.
Ligg i hängmattan och titta upp i trädkronorna.
Ta en promenad utan mål.
Lägg undan mobilen en stund.
Låt tystnaden få finnas utan att den behöver fyllas.
Det är ofta i de små ögonblicken som nervsystemet börjar förstå att det är tryggt. Att det inte finns något att jaga just nu. Att andetaget får sjunka djupare och axlarna får slappna av.
Vi förändras sällan genom att pressa oss hårdare. Verklig förändring börjar när vi möter oss själva med vänlighet. När vi lyssnar inåt istället för att hela tiden söka svar utanför oss själva.
Kanske är det just det sommaren vill påminna oss om.
Att livet inte bara består av det vi hinner med.
Utan också av det vi verkligen upplever.
När sommaren så småningom går mot sitt slut hoppas jag att du inte främst minns allt du hann göra och allt som blev gjort. Jag hoppas att du istället minns doften av regn mot varm asfalt. Morgonkaffet i tystnaden. Ett skratt som kom från hjärtat. Solens värme mot huden. Ett samtal som gjorde dig lite lättare. Kanske en stund då du för första gången på länge kände att du verkligen var här.
För det är ofta de ögonblicken som läker oss.
Inte de stora prestationerna, utan de små stunderna av närvaro.
Jag önskar dig inte en perfekt sommar.
Jag önskar dig en sommar där du får landa i dig själv. Där du kan släppa taget om det som tynger, andas lite djupare och upptäcka att du duger precis som du är.
En sommar där du får följa din egen rytm.
Ta hand om dig i sommar, ♡♡♡
Med omtanke, Maria
Förr kallades utmattningssyndrom för "utbrändhet" eller för "att gå in i väggen" och är numera tillsammans med stressrelaterad ohälsa en av våra vanligaste orsaker till sjukskrivning i Sverige. Kvinnor drabbas mest.
Jag har under veckan som gått skrivit om att det är på gång med en nyhet här hos mig på Samtalsrummet. Jag möter många hos mig i mitt samtalsrum som har svårt att få ihop livspusslet, som lever ett stressigt liv och som har en önskan om att lev ett lugnare och mer harmoniskt liv med mer närvaro. Jag...
